Fakta om havsörn
Sveriges största rovfågel
Havsörn heter på latin Haliaeetus Albicilla och betyder ”Örn med vit stjärt”. Släktet Haliaeetus är förmodligen det äldsta släktet som fortfarande existerar. Betydelsen ljuger lite grann eftersom det endast är de vuxna fåglarna som har vit stjärt. Den drabbades hårt av förgiftning på slutet av -50 o. början av -60-talet. Det var tungmetaller eller de s.k. biociderna som var orsaken, framförallt DDT och PCB . Det drabbade havsörnsstammen allvarligt – skalen på äggen blev försvagade och höll inte för ruvning. 1960 uppskattades stammen till endast 40-50 par. Tack vare en massiv insats av Svenska Naturskyddsföreningen som 1971 startade Projekt Havsörn och av många frivilliga, uppstod många ideella utfodringsplatser där örnarna fick giftfri föda. På så sätt lyckades man rädda havsörnarna från utrotning i Sverige. På 1980-talet vände utvecklingen och idag finns ett tusental häckande par.
Om havsörnen
Sveriges största örn
En havsörn är en stor, kraftig fågel som har ett vingspann upp till 2,4 m och väger 4-7 kg. Iögonfallande är den mycket kraftiga näbben – hos den vuxna fågeln, klargul. Som hos alla örnar är den också rejält krökt och sylvass för att kunna hantera större byten. Svävande i skyn påminner den om ett sofflock. De breda ”avhuggna” vingarna, det grova huvudet och korta den stjärten, gör ett rektangulär utseende. Det hela förstärks genom att båda gränsar näst intill vingbaserna. Stjärten är V-formad med spetsen ut från kroppen. Seglande ser havsörnen verkligen ”fyrkantig” ut. Havsörnen är magnifik segelflygare och kan stiga till en höjd där det mänskliga ögat nästan inte kan se den.
Honorna är större än hannarna
Som hos många rovfåglar är honorna för det mesta något större än hannarna. Den är vuxen vid 5 år och fjäderdräkten ändrar utseende under hela denna tid. Den vuxna fågeln är ljusbrun med blekare huvud och hals. Ungfågeln är mörkare brun med mörk näbb. Två- o. treåriga örnar har inslag av vita fläckar. Under de första åren har den längre stjärt- o. vingpennor som gör att den kan uppfattas som större än de vuxna. Tarserna är nakna – inte fjäderklädda som hos kungsörnen. De äldre örnarna är mest stannfåglar utom längst upp i norr, ungfåglarna mer flyttningsbenägna. En havsörns levnadstid är ungefär 15 år, men kan bli betydligt längre – över 30 år i en del fall.
Föda och matvanor
En havsörn äter fisk, fågel, mindre däggdjur och kadaver och varierar geografiskt under året då bytestillgången förändras. De vanligaste är större fiskar, änder och kadaver. Ibland, dock sällsynt, tar den harar och vattensorkar, och inte sällan stjäl den föda av andra fåglar – då ofta från fiskgjuse. På senare tid har havsörnen börjat ta storskarv och skarvungar i bon. Man räknar med att en havsörn behöver ca. 600 gram fisk per dag eller ca. 350 gram fågel eller kött.
Boplatser och ruvning
Boet byggs av båda könen och är för det mesta beläget en bit ner i kronan av en gammal tall. Det byggs på år efter år och kan bli mycket stort – ibland 2 m i diameter. Det byggs av grova grenar som underlag och bobalen av färska grenar, ljung och mossa. Nästan alltid finns också ett alternativbo i närheten. Från slutet av mars till början av maj läggs 1-2 ägg, i sällsynta fall 3 ägg. De ruvas av båda föräldrarna, men företrädesvis av honan, i 5-6 veckor. Ungarna blir flygga och lämnar boet efter 10-11 veckor, men finns i närheten av boet någon månad för att bli matade.
